Min mormor hälsar och säger förlåt.
Kategori: Filippa
Jag har bytt bok typ femtioelva gånger, och dom jag (mot alla odds) läste ut var så dåliga att jag inte orkade skriva om dom. Nu kommer iallafall mina sju veckor försenade bokloggar.
Boklogg ett och två - exposition och karaktärerna.
Min bok heter Min mormor hälsar och säger förlåt och är skriven av Fredrik Backman, som även skrivit En man som heter Ove. Jag ville egentligen läsa boken om Ove, men när jag inte hittade den så valde jag den här.
Jag gillar titeln. Den är ganska annorlunda men det är bra, för då minns man den. Man förstår direkt att ett barnbarn är huvudpersonen och att historian involverar ganska mycket av mormorn. Jag föreställde mig dock att boken skulle handla om en mormor som mördade någon, tog livet av sig och skrev en självmordslapp med en lista på människor hon ville säga förlåt till. Det var väl kanske en av anledningarna till att jag hellre ville läsa En man som heter Ove.
Det låg iallafall lite sanning i min föreställning av boken.
Elsa är snart åtta år. Hon uppfattas som "rätt störig", eftersom att hon är medvetande. Hon är inte helt blåst i skallen, och normen säger ju faktiskt att sjuåringar ska vara just helt blåsta. Hennes enda vän (om man inte får räkna med Wikipedia) är Elsas mormor, som bor i dörren mittemot.
Mormor var en gång en genialisk kirug. Nu skjuter hon på dörrknackare med paintballgevär, röker inomhus på platser som polissationen och sjukhuset, bryter sig in på djurparker om natten och kör Renault utan körkort. Enligt Mormor ska allting i dagens samhälle vara "så jävla politiskt korrekt", och det tycker inte Mormor om.
Alla andra säger att hon är galen, men det gör ingenting. Elsa älskar sin mormor ändå och Mormor älskar Elsa. Kompromisslöst.
Elsa och Mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike som ligger i Landet-Nästan-Vaken. Kungariket heter Miamas och där är livet annorlunda. När Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir jagad och slagen i skolan för att hon är rätt så störig, då tar Mormor med Elsa till Miamas. Dom flyger på molndjur och är tappra riddare. Miamas är frizonen i deras liv, tills Mormor en dag är döende i cancer.
Som ett sista uppdrag får Elsa brev av Mormor, där hon ber sina grannar om ursäkt.
Trapphusets dörrar leder till fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar.
En karaktär jag finner intressant är kamphunden. Elsa har aldrig sett en så stor hund - den är så stor att hon tvivlar på att det ens är en hund. Ingen tycker om kamphunden, ingen förutom Mormor. Hon kallar honom för Vännen, medan Britt-Marie (som också bor i huset) försöker få honom avlivad. Kamphunden tycker om Daim och vill att man ska ta bort pappret på kolorna innan man kastar in dom i brevinkastet.
Jag tycker kamphunden är cool, för att det är så konstigt att det är en Daim-älskande hund mitt i hela historian. Den verkar så harmlös men ändå är Elsa så rädd för honom.
